MEDITATIVA & STORA DJUR

Jag har inte lång tid kvar här nu, och det är mycket kvar att göra. Därför har jag bestämt mig för att det är jobb som gäller resten av tiden, och inget turistande. Tyvärr, för jag hade ju velat hinna se lite mer av Sri Lanka. Men jag måste hinna så mycket som möjligt. Alltså: jobb alla dagar som är kvar, inklusive helgdagar.

Men så sa Johan "Ska vi inte ta en tur, du och jag, en bit inåt landet, till ett elefantreservat!?" Och det lät ju lockande, och frågan är ju om jag kommer att vara så effektiv om jag jobbar femton timmar om dan, sju dar i veckan, varenda dag fram tills avfärd. Nej, det behövs lite vila och paus också. Så Johans schyssta erbjudande accepterades med glädje, och tidigt i lördags morse tog vi hans Land Rover och åkte nordösterut, upp mot bergigare trakter. Mot elefanterna, och Pinnawela Elephant Orphanage.

Pinnawela ligger inte speciellt långt från Colombo, kanske sex mil, men det tar styva två timmar att ta sig dit med bil. Vägarna i Sri Lanka är inte i speciellt bra skick, trafiken är intensiv och kräver uppmärksamhet hela tiden, och vi åkte ju faktiskt lite uppåt också, mot de srilankesiska bergsområdena. Det regnade ganska så rejält när vi begav oss iväg men det hann sluta under färden. Och det var verkligen värt att åka två timmar på kurviga & skakiga vägar för att komma till Pinnawela Elephant Orphanage, till behagligt sval lufttemperatur!

Vi hade tur och kom precis lagom tills dess att alla elefanter vandrade ner i floden för det dagliga badet och gyttjerullningen, och det var verkligen fantastiskt att se femtiotalet elefanter, små ungar och vuxna, ute i det fria, och så nära! Helt annorlunda än på en djurpark eller en cirkus.

Pinnawela Elephant Orphanage tar hand om elefanter från hela Sri Lanka, elefanter som har skadats eller som har mist sina föräldrar. Det händer att elefanter dödas av lantbrukare som inte vill ha dem på sina marker, och även inbördeskriget har satt sina spår. En av elefanterna vi såg hade trampat på en landmina och blivit av med delar av sitt högra framben.

Elefanten på öppningsbilden högst upp var en livsnjutare av stora mått. Låg och rullade sig i vattnet mest hela tiden och såg ut att ha det hur bra som helst! Men det fantastiska var att man kunde komma nära elefanterna, och jag tog mig en tur bort mot just den här elefanten.

Efter en stund kom en av skötarna fram. Han ropade på elefanten och sa till den att kliva upp ur vattnet vilket den naturligtvis gjorde på en gång! Åsså fick jag mata den och hälsa på riktigt!

Precis vid floden, där elefanterna badar & gyttjar sig, ligger en restauarang. Vi tog oss en sen frukost, Johan & jag, och bara satt och tittade, njöt av sceneriet. Det var en rent av meditativ känsla att befinna sig alldeles bredvid de här mäktiga djuren. Hur läckert som helst!



Det blev ett par timmar på Pinnawela Elephant Orphanage, innan vi begav oss hem, och jag är så glad att Johan kom med erbjudandet, att jag fick se och träffa elefanterna. Tror att jag kommer att jobba mycket bättre nu, resten av tiden!