EN STRIMMA LJUS

Det har känts en aning trögt här nere de senaste veckorna, jobbmässigt. Mycket ska ju alltså fixas och genomföras, och det då under ledning av mig. Hade väl inte riktigt klart för mig fulla omfattningen av mina ansvarsområden. Trodde det mest handlade om att köpa lite teknik & koppla ihop den, om att skapa kursplaner och om att instruera/utbilda lärarpersonal.

Trodde inte det handlade om att leta möbler, snickare, murare och företag som kan installera luftkonditioneringar. Inte heller att det för alla delar ska tas in åtminstone ett par, tre offerter. Kanske ska offerterna förtydligas och fördjupas. Åsså ska det bestämmas. Då måste ett antal underskrifter hämtas in. Papper budas runt stan. Antingen till styrelsemedlemmar eller medlemmar av den s k tender committee. Därefter ska en formell köporder skickas eller budas till företaget som får affären. Men det slutar inte där. Först när företaget ifråga har fått en förskottsbetalning på normalt sett 50% är beställningen klar. Och det kommer väl inte som en överraskning att ytterligare en procedurvända på några dar krävs för att dessa pengar ska kunna byta händer. Ibland går det så pass trögt att utrustning vi har velat köpa, och som vi har beställt har sålts till annan kund för att byråkratin & administrationen här har varit för jävla trög & slö!!

Det är massor av trådar som ska dras hela tiden. Och det mesta går alltså relativt trögt. Det känns som om man står och trampar vatten – det verkar liksom inte hända nånting. Naturligtvis så händer det en massa (hoppas jag i alla fall!), det är bara det att det inte har märkts så där riktigt konkret. Förrän nu!! För nu syns lite ljus i tunneln!

Den här veckan började faktiskt riktigt, riktigt bra! Äntligen nåt konkret! I måndags kom fyra av de sju Canon videokamerorna! Inklusive tillbehör och t o m två schyssta mikrofoner som presenter på köpet! Johan och Sanjaya började genast undersöka de nya DV-kamerorna, och verkade nöjda. Tur det, för just kameravalet har varit rejält omtvistat bland flera involverade men jag fick alltså till slut min vilja igenom. Åsså kom de först av all teknik, trots allt strul och sen beställning!

Och – efter några hjärtslitande stillestånd som inte alls var hans fel – så satte muraren igång att mura de två nya ytterväggarna! Och nu är de nästan färdiga! Sen, som lite grädde på moset, har vi fått väskorna till radioutrustningen! Med lite tur är det här bara början på en kraftfull acceleration som trots allt gör att jag inte kommer att behöva ha ont i magen de tre sista veckorna! Mycket jobb och inget semestrande – så mycket är säkert – men det vore ju så kul om man kunde åka iväg härifrån glad, nöjd och stolt i sinnet också!!