BESÖK

Lite småkrämpor – halsont, hosta & snuva – gjorde att jag tackade nej till att åka iväg på 80-års fest! Sanjaya’s mormor fyllde år och skulle firas med ett rejält överraskningsparty! Men hon och de övriga gästerna fick klara sig utan exotiskt, skandinaviskt inslag, och dessutom skulle det bli knappt om tid eftersom det ju var söndag och dags för besök…! Morsan hade ju hittat snorbillig resa (mindre än en fjärdedel av vad min biljett kostade!) och skulle landa på Colombo International Airport vid halvsjusnåret på kvällen. Ringde och beställde en taxi i god tid. Taxin kom, en Toyota minibuss, ungefär som en Model-F, och jag hoppade in. Eftersom trafiken är som den är, och jag är som jag är - svensk - försökte jag naturligtvis spänna fast bilbältet. Drog ut bältet från sidostolpen men hittade ingen klyka att trycka fast i. Chauffören skrattade när jag frågade, och skakade på huvudet. Tyckte väl jag var lite småknäpp! Så vi körde iväg, utan bälte och utan deformationszon, och då börjar det regna...

Regn i Colombo kan innebära alltifrån mystiska droppar som känns som små metallflingor när de landar på huden, mitt i solskenet, till syndaflodsliknande hällregn. Nu färdades vi i något som snarast liknade det senare....! Men fort skulle det gå ändå. Varför sakta in? Det ösregnar ju bara! Och trots att det är söndag så är trafiken ganska så omfattande och livlig! Toyotan är ganska så risig. Sidorutan på förarsidan sitter alldeles löst och skramlar, och chauffören får titt som tätt försöka kila fast den på nåt sätt!

Bilen känns konstig. Drar lite snett känns det som och understyr kanske mer än vad faktiskt en sådan Toyota brukar göra. Chauffören börjar se smått bekymrad ut. Det är nåt som inte stämmer. -Air...! Aha, vi måste fylla på luft i däcken, förstår jag att han menar på sin lite stappliga engelska. Vi hittar en bensinmack. Han beger sig ut i syndafloden. Pumpen funkar inte. Iväg till nästa ställe. Funkar inte heller där. Sen hittar vi ingen mer mack. Och bilen går bara sämre och sämre, och nu börjar han faktiskt köra lite långsammare. Så plötsligt, en snabb u-sväng, åsså omedelbart en till. Är han knäpp eller....?

Nej, precis vid vägkanten - och då menar jag precis vid vägkanten - ligger ett hus med en stor öppen sida, ut mot vägen, och därinne, bland en salig röra av prylar och maskiner, sitter vad som visar sig vara två däckkillar! Vi har hamnat mitt i en srilankesisk gummiverkstad! Och när jag säger mitt i, så menar jag det! Nästan i varje fall, för chauffören lyckas trockla in Toyotan en bit in i verkstan, och precis utanför rusar trafiken och regnet sköljer ner! Hjulet åker av och ett stort hål konstateras i den gamla innerslangen - bort med den! Och bort med vattnet som bildar stora pölar inne i verkstan. Med en liten metallspade skyfflar den ene av killarna ut vattnet. Känns ganska så tröstlöst...!

Men slangbytet går snabbt och en ny slang sätts på. På med däcket igen. Balansering? Nä, vadå!? Det är väl ganska onödigt. Och det tycker faktiskt jag oxå när klockan nu har tickat på ganska så rejält Så vi vinkar av killarna i verkstan, och fortsätter mot flygplatsen.

Nu går det fort - mycket fort - och jag är fullständigt säker på att livet snart ska ta slut. Jag säger till chauffören att det är "No problem! We have plenty of time!" men han missförstår mig säkert för han verkar gasa på ännu mer.... Och inte hade vi behövt köra på i den hastigheten för jag kom fram i god tid. Hann t o m lösa biljett (10kr) så jag kunde ta mig in i ankomsthallen. Och efter en stund så stod hon där!


Med tjugo kilos väska, varav säkerligen mer än hälften var min förtjänst....! Åttio meter s-video kablage, 3st Manfrotto LANC zoom kontroller, adaptersladdar från Canon, åsså öronmediciner & -tillbehör så att jag kanske kan ta mig ett säkert dopp i böljan om några dar! Plus en massa annat. Vi tog en annan taxi hem. En som var i bättre skick. Med bälten som fungerade. Och rullade lugnt och försiktigt hemåt mot Ceylon Continental Hotel.


Slutet gott, allting gott! Rödvin, färska vindruvor & svindyra importerade goda ostar inmundigades i en av hotellsvitens båda soffor. Sen, till slut, la vi oss bägge, i den gigantiska dubbelsängen. Trots tidsomställningen, och alltså då det faktum att morsan ju kom från en senare tidszon - eller hur man nu ska uttrycka det - så lyckades hon slumra in sött. Nåja. Att det snarkades ganska rejält gjorde inte så mycket - där var tävlingen säkert ganska så jämn - värre var att hon under den srilankesiska natten lyckades lägga sig mitt över sängens diagonal, så ett tag hade jag faktiskt allvarliga funderingar på att hoppa över till en soffa. Men med en distinkt och välriktad knuff lyckades jag återta mitt territorium!