SISTA NATTEN MED GÄNGET 2

Två veckor går snabbt och nu är det snart dags för hemfärd för morsan men eftersom det är helg och jag inte behöver vara på jobbet spenderar vi sista dygnet tillsammans. I het sol och dränkande regnmassor....! Faktiskt mest sol, för det verkar som om de värsta regnovädren nu har passerat. I alla fall så möts vi av en strålande sol på morgonkvisten och beger oss ut i stadsvimlet!


Och när det är som varmast - då plockar man fram paraplyet! Man har stor nytta av paraply i Sri Lanka, och mest faktiskt när det är som hetast och solen bränner som värst - skuggan från paraplyet gör tillvaron dräglig (men ni skulle sett som det formligen rann om morsan ändå efter nån timmes promenad!)!

Vi tog en sväng till Viharamahadevi Park. Hittade en stenbänk i skuggan och pustade en stund. Sen tog jag morsan en sväng längre in i parken för en titt på fladdermössen. Verkligen häftiga djur! Och stora! Som jag berättat tidgare har de en vingbredd på en meter, förmodligen drygt det för de riktigt stora, men mest hänger de uppe i träden och gnäller, liksom skriker. Men då och då kan man se dem komma flygande - mäktigt, nästan som ett forntidsdjur!

Promenaden genom Colombo gör oss påminda om presidentvalet förra veckan. The People's Verdict!? Pyttsan! Underligt att Mahinda inte gillar de tamilska tigrarna, han borde älska dem! Hade det inte varit för just deras uppmaning till bojkott av valet så hade han inte blivit president! Men han är ju snäll den här socialisten - t ex så får alla i parlamentet köpa bil skattefritt nu! Så istället för att en bil normalt sett kostar dubbelt mot i Sverige är den faktiskt billigare än hemma för en srilankesisk riksdagsgubbe! Heja Mahinda!

Dags för paus igen. Inne på affären Barefoot's café. En stor och en liten öl i läcker miljö. Affären är ett måste att besöka när man är i Colombo! Vet inte riktigt hur jag ska få plats med allt jag vill köpa med mig hem! Och jag tror morsan var där tre gånger!!

Shoppingen fortsätter! Här kliver morsan ut ur The Gallery Shop med fantastiskt trevliga julklappar i kassen - jag vet, för de är till mig, och kommer att klä mitt kök hemma i Kalmar alldeles utmärkt!



Några timmar i soldränkt Colombo tar på krafterna och vi beger oss hem mot hotellet. Naturligtvis i en tuk-tuk.




Ganska svettiga efter shopping och stadspromenad så det blev ett par, tre både heta & svalkande timmar vid hotellpoolen. Tyvärr inte så mycket badande för min del för den jävla trumhinnan verkar vägra läka! Skit oxå!! Börjar bli trött på det där nu!

Ett sista restaurangbesök blev det på Gallery Café som Johan hade rekommenderat. Charmigt och mysigt. Vi började med varsin caipirinha - stark som tusan, så vi kom i form ganska så snabbt! Jag tog en alldeles utmärkt förrätt med spenat, svamp och ost, som en crepe. Morsan - liten i maten - inväntade sin huvudrätt som var en - tydligen - alldeles utmärkt tallrik fisk. För egen del blev det pasta med lax - mycket gott. Och rödvin naturligtvis! Och kaffe på det. För mig.

Restaurangen var halvöppen - friskt & skönt - men de nu smått berömda srilankesiska störtskurarna gjorde sig återigen påminda. Ingen fara för vår del - vi satt lugnt skyddade i mitten av restaurangen en bra bit innanför takgränsen. Lite värre blev det dock när vi begav oss hemåt. Men som vanligt fick vi snabbt en tuk-tuk och blev bara sådär lite lagom nerstänkta på väg hem tillbaka till hotellet.

Efter första nattens diagonala snedsprång kom morsan med den lysande idén att bygga upp en barriär mellan oss i sängen, och det fortsatte vi med resten av de srilankesiska nätterna! Med hjälp av det tjocka överkastet skapades en kraftfull och distinkt vägg mellan de två sänghalvorna - fungerade alldeles utmärkt men städerskorna verkade tämligen konfunderade!!

Bara aningen mindre bagage hem, trots avsaknaden av den tekniska utrustningen morsan hade med sig ner. En hel del julklappsinköp har det ju faktiskt blivit, och jag passade naturligtvis på att skicka med lite saker, jag med. DVD:er till exempel...... Väldigt bra med morsor!

Så nu blir det till att återigen uppleva Sri Lanka endast digitalt! Via bloggen alltså. För morsan. Som hon naturligtvis kom till jobbet och gjorde då och då medan hon var här nere, för att liksom få reda på vad hon verkligen hade sett, gjort & upplevt de senaste dagarna! Är inte den digitala världen fantastisk!!?

TUK TUK OCH INGENTING ANNAT!

Sorry! Men jag har ju stavat fel hela tiden! De heter TUK TUK och ingenting annat! Är ju faktiskt coolare än med C! Och så här ser normalt sett förarplatsen ut när föraren har svängt in vid en bensinstation för att tanka. Ungefär som en moppe att manövrera som synes.

För den tekniskt intresserade kan jag rekommendera följande webbsajt:

http://www.bajajauto.com/1024/vehicle/threewheelerindex.asp

BAJAJ tillverkar ca 99% av alla tuk-tuk:ar som rullar på de Srilankesiska vägarna. Kineserna är dock på inmarsch och naturligtvis så ser dessa nästan exakt ut som de indiska originalen!! Förutom - faktiskt - några förbättringar. Till exempel så är rutan i ett enda stycke istället för de tre delarna med skymmande stolpar. Instrumenteringen är också lite vassare som standard. Åsså är de förmodligen lite renare eftersom de kinesiska trehjulingarna alla är fyrtaktare. Det finns i och för sig indiska fyrtaktare också men de är inte så vanliga på gatorna här, och hittills har jag sett en diesel! De borde ju annars va perfekta kandidater för eldrivning, bara inte batterierna blir för stora och tunga - skulle göra mycket för luft- och ljudmiljön i Colombo kan jag lova...! När det gäller ljudbilden så är väl i och för sig annars Lanka Ashok Leyland bussarna de stora syndarna!! Personen som har konstruerat det avgassystemet kan knappast haft bevarandet av srilankesernas hörsel i åtanke! De låter ganska så fantastiskt! Som en korsning mellan en galen bastuba och en formel1-bil! Men ganska så tröttsamt och irriterande till slut när man sitter bara nån meter från avgasröret i rusningstrafiken....!

GUDS STRAFF

Det är inte alltid så lätt att leva här nere! Det har varit lite svårt ett par dar nu. Vi kan väl kalla det väderspänningar...! Det har helt enkelt regnat. Så inåthelvete!! Bilden ovan är entrén till jobbet. Uppemot en halvmeter vatten...! Men då har vi ändå inte varit så vidare värst drabbade - 20 tusen srilankeser har behövt evakueras pga översvämningar! Min kollega Sanjaya, till exempel, har inte kunnat komma till jobbet förrän idag - vattnet stod 1,20 meter högt utanför deras hus, söder om Colombo!! Och alla skyller på presidentvalet! Det här är guds straff till srilankeserna som har valt Mahinda som president!

Igår åkte jag till jobbet som vanligt. Eller som vanligt var det väl inte - gator var avstängda i centrala Colombo, och andra gator en aning svårforcerade, och man tvingades hålla upp fötterna inne i tuc-tucen för att hålla sig någotsånär torr! Nåväl, jag kom fram i alla fall men det var inte särskilt många som hade lyckats ta sig in till jobbet. Satte igång och började jobba, men efter bara någon timme blev det strömavbrott. Det är man i och för sig ganska van vid här nere men strömmen brukar komma tillbaka efter nån halvtimme eller max en timme. Det gjorde den inte nu...! Hade en hel del ström kvar i laptopen så jag kunde fortsätta jobba men problemet är det att det blir så jädrans mörkt inne på jobbet! Alla går till små skrymslen framför några få fönster som sprider en gnutta ljus, för att kunna läsa vad det står på ett papper!

Så till slut bestämde jag mig för att bege mig till hotellet som har reservaggregat för strömmen. Sagt och gjort. Morsan var inte hemma, så jag satte igång och jobbade på. Efter nån timme eller två kom morsan. Hade varit ute på en av sina sedvanliga promenader - det regnade bara lagom nu, så det var "gångbart", och varmt är det hela tiden.

Men hon är dålig på att shoppa! Så jag föreslog efter en stund att vi skulle bege oss ut tillsammans och besöka lite affärsområden, och se på fan - lyckades jag minsann inte få henne att börja spendera några rupees!? Johodå! Riktigt trevligt hade vi! Och det blev naturligtvis några DVD:er för egen del som vanligt. Och lite kläder - vad sägs om original Calvin Klein kallingar för drygt tjugo spänn!? Eller en tjusig Armani t-shirt för knappa 50-lappen!? Härligt shoppingland det här! Åsså var vi inne i en gigantisk tygaffär och kikade på sidentyger!

På kvällen käkade vi mat i en restaurang med trådlöst Internet. Lite opålitligt som vanligt, så tyvärr lyckades jag inte blogga ett endaste litet dugg. Men det är så det är här nere. Och man vänjer sig. Även om det är en gnutta irriterande....

På jobbet hinner jag inte med bloggen förutom en liten stund på kvällen. Om det finns ström vill säga.... Och tröööögt går det! Så ni får fortsätta vara tålmodiga ett litet tag till! Men snart, snart, hoppas jag kunna berätta om vårt äventyr på Blue Water Hotel! Tills dess - ha det så bra och ta på er vantar och mössa! Haha!!

EN TRIPP NERÅT

Kameran ljuger ju aldrig men så här såg det egentligen inte ut alls, på väg mot helgens utflyktsmål.

Presidentvalet överståndet, helg och dags för första egentliga utflykten både för morsan och för mig, efter en respektive tre veckor i Colombo. Sol & strand var tanken. Lite gött & turistigt. Johan hade flera tips men jag fastnade för Blue Water Hotel i Wadduwa, bara fem mil från Colombo. Efter lite möda lyckades jag beställa rum på hotellet, och på lördagsmorgonen tog vi en taxi. Vädret var helt okej. Som tur är så brukar BBC:s väderleksprognoser inte vara särskilt pålitliga. Flertalet massiva skyfall över Sri Lanka var det sagt men av dessa syntes intet. Mycket rörelse och liv kring hotellet, och massor med poliser & militärer. På lördagen skulle nye presidenten installeras, och det skulle ske i våra kvarter, men eftersom vi inte är riktigt lika entusiastiska som ena halvan av landets befolkning, passade en tur ut ur Colombo alldeles utmärkt. Galle Road, så heter gatan eller vägen genom Colombo, söderut. Den börjar faktiskt vid vårt hotell, och går sen längs hela sydkusten. Raka spåret, med andra ord, mot Wadduwa. Colombo tar liksom inte slut utan bara fortsätter, det känns inte som om man åker ut ur stan, ut på landsbygden, möjligen bara att kvarteren blir lite ruffigare, men man åker genom stad, helt klart! Efter ett par, tre mil kan dock Indiska Oceanen siktas vid ett par enstaka tillfällen då det är glesare mellan husen. Men jag lovar att dessa tillfällen är ögonblickliga och inte ett dugg typiska för trippen trots inledande fotot. Snarare så här...

Och det här är alltså Wadduwa som vi nådde efter en timmes bilfärd. Framme alltså. Hmm... En viss besvikelse infinner sig – ska det verkligen finnas ett schysst strandhotell här….? Det är ju mest typiskt rörig, srilankesisk stad fortfarande, full av liv och ljud. Taxin viker av till höger, in på en smal väg ett par hundra meter bort. En stor, ganska ödslig parkering möter oss. Nu är vi framme. Blue Water Hotel. Fortfarande viss besvikelse - ser nästan lite trist ut. Men porten in är i varje fall speciell och lite läcker, som en gigantisk garageport gjord av stora träribbor. Och sen, när man väl klivit in, vänds besvikelsen till någonting helt annat...

Blue Water har en mycket speciell och en mycket genomtänkt arkitektur. Det handlar inte bara om själva byggnaden, utan hela alltet – om möbler, färgsättning, personalens kläder. Och vattnet. Geoffrey Bawa heter arkitekten, Sri Lankas förmodligen mest berömde arkitekt, och han lär alltid, på ett eller annat sätt, inkludera vatten i sina skapelser - både inuti och utanför byggnaderna. Det känns verkligen att det handlar om en persons vision, ned i allra minsta detalj. Johan berättade om en god vän som inte alls gillade Blue Water, som tyckte hela hotellet kändes som ett mentalsjukhus. Jag kan någonstans förstå vad han menade men menar att han i så fall har hamnat precis rätt, för han måste vara galen, sinnesjuk, som upplever Blue Water så. Jag förstår inte hur man inte kan se genialiteten och storheten i anläggningen. Om jag skulle bo en längre tid i Sri Lanka skulle jag definitivt skaffa klippkort till Blue Water. Så otroligt läckert. Och vilsamt. Pulsen sjunker och man lämnar stojjet, röran och ljuden långt bakom sig. Och ändå befinner man sig bara några hundra meter ifrån det Sri Lanka vi hittills har mött. Så här såg utsikten ut från vår balkong...


Bilderna gör tyvärr inte hotellet rättvisa. Måste nog upplevas. Mer avslappnande miljö har jag faktiskt inte upplevt. Trots att vi faktiskt inte slapp undan presidentfirandet helt och hållet – helikoptrar och flygplan flög i korteger och konfigurationer över oss en stund i riktning mot Colombo, för att glädja Mahinda och hans anhängare. Inte störde det oss när vi blickade upp bland himmel och palmkronor...

Lördagen var ganska så perfekt. Bra väder om än lite blåsigt så man märkte inte förrän senare att solen hade tagit som den tog. Jag badade i oceanen trots örat och trots varningar för vågor och underströmmar, men nära strandkanten och med morsan som kombinerad livräddare och fotograf.

Efter ett par timmar ute på stranden la vi oss vid poolerna, närmare hotellet. För det finns alltså flera stycken. Förbundna med varandra med ett kanalsystem. Och så blev det mat från hotellbaren. Mat som vi bjöd av till hungriga och tämligen orädda ekorrar. För övrigt snabbfotade utav bara helvete, såg ut som reptiler i päls när de blixtrade fram!

Jätteschysst rum med stor, läcker balkong med utsikt över Indiska Oceanen, och ute i badrummet ett tecken på att hotellet tydligen ingår i det svenska chartersortimentet – det är bara att beställa en resa dit alltså! Rekommenderas!

På kvällen åt vi av hotellets utmärkta & rikliga buffé med massor av mat, bland annat fisk och kött från utomhusgrillarna. Urläcker utsikt ut över ljussatta palmer i en av hotellets många pooler. Och äntligen så var alkoholförbudet över! Söta katter sällskapade runt fötterna, utomhus, där vi satt, och efter middagen tog vi en strandpromenad.

Under frukosten på söndagsmorgonen hörde vi ett pinglande ljud. Vi la märke till pinglet men funderade inte så mycket på varifrån det kom. Men sen så såg vi – från elefanten som kom intraskandes på gräsmattan! Coolt. Vet inte riktigt varför men det stora djuret tyckte morsan var särskilt spännande – vred & vände huvudet efter henne och kastade ut snabeln hela tiden. Kanske var det tröjfärgen eller det faktum att hon ännu inte hade duschat!!

Söndagen var inte riktigt lika vass, vädermässigt sett. Men det gjorde inte så mycket. Strandpromenad och sen låg vi i strandstolarna – läste, vilade och tog det lugnt. Det blåste ganska friskt men vindarna var srilankesiskt ljumma, och fortfarande inget av BBC:s regn.

Vid fyrasnåret betalade vi - inte dyrt - och sedan taxi hem tillbaka till Colombo. Chauffören körde uselt men som tur var körde han långsamt, och han var snäll mot andra trafikanter, men – som sagt – uselt! Åsså kom då till slut BBC:s regn. Och som det kom...

DET ÄR DET HÄR VI SKA GÖRA

Den unga journalistskolan på SLPI har hittills varit uteslutande pressinriktad, men nu ska det bli slut på denna ensidighet och dags för en breddning; nu ska det läras inom radio & TV också! I mars kommer 24 studenter att antas till en ettårig (3 terminer á 13 veckor) journalistutbildning med inriktning mot radio & TV. Och även fortbildningsverksamheten, för yrkesverksamma journalister, kommer nu att kunna arbeta praktiskt med etermedier.

Och det är det vi gör, ett gäng, med kärntruppen bestående av mig och Sanjaya i spetsen. Teknik ska köpas in. Lokal ska förhyras och byggas om. Tekniken ska installeras, och med lite tur ska jag också undervisa de rekryterade lärarna i de tekniska systemen – allt ifrån kameror till redigeringssystem. Sen ska kursplaner skrivas och metodik utvecklas. Och veckorna de går….

Idag skulle kontraktet för den grannkåk till nuvarande skolbyggnad som ska rymma radio- & TV-delarna skrivas, men det blir först på måndag eftersom alla är så trötta idag efter att ha tittat på alla valprogram på TV i natt! Det känns i varje fall skönt att det verkligen skrivs ett kontrakt efter att vi för bara några dar sen nästan blev blåsta på huset! Jag vågar inte tänka på vad det skulle ha inneburit. Förutom en lång semester för mig kanske…! Men nu har vi ett hus och det är ungefär så här det ser ut inuti. Just det här rummet ska vi bygga in och göra klassrum av.

Senaste veckorna har Sanjaya och jag vandrat runt (och svettats, för det är ingen AC i kåken!) och fnulat & funderat, mätt & diskuterat, och till slut kommit fram till hur vi tror att vi bäst utnyttjar kåken.

Just nu är huset ganska så tomt och öde. Men faktiskt fullt av möjligheter. Och badrum! Närmare bestämt sju stycken! Tyvärr måste de alla va kvar. Hade önskat att vi skulle ha kunnat jämna åtminstone ett par med marken. Okej för toaletterna men alla sunkiga badkar och bidéer...!

Det här är bakgården, den som vetter mot nuvarande skolbyggnad, med – förhoppningsvis – en framtida genomgång, ett hål genom muren så att skolan liksom blir en enhet. Kilar man upp för trappen och in genom dörren så kommer man att hamna i den framtida radiostudion.

Och det här ska bli TV-studions kontrollrum är det tänkt! Just nu snarast en balkong men sätter man upp en vägg och tar ner varmvattenberedaren (!) kanske det nästan kan bli nåt! Om än lite trångt eftersom det förutom kontrollrumstekniken även ska rymmas en Avid-redigering. Ja, åsså lite människor!

Det här är lite av tekniken som jag och morsan har plockat med oss från Sverige! Att handla TV- & radioteknik i Sri Lanka är nämligen ett äventyr i sig, det ska gudarna veta! Det är inte det lättaste, och något helt annat än att göra det hemma i pålitliga Svedala. Grundproblemen är två – tekniken är svår att få tag på, och sen är den dyr, mycket dyr. Underligt nog. Men så är det. Nu har vi till slut nog lyckats hitta leverantörer till det mesta. Inte riktigt allt men vi är snart framme. Penguin, Metropolitan, Mac och Informatics heter våra huvudleverantörer och merparten av beställningarna är nu lagda. Sen får vi se hur lång tid det tar för prylarna att anlända…. Fram till dess finns mycket att göra – väggar ska sättas upp och väggar ska rivas, det ska ljudisoleras, el ska dras och möbler ska införskaffas. Åsså ska alla tekniska prylar kopplas ihop och fås att fungera. Har precis börjat fundera och skissa på det. Får vi bara tag på sladd och kontakter ska det nog gå bra. Jag är inte orolig. Inte än i varje fall…!

MERA TUC-TUC

Försökte mig på lite arty-farty-bilder men det blev väl inte så lyckat. Tuc-tuc:en är i varje fall ett coolt litet fordon! Och på allmän begäran lägger jag här ut lite fler bilder på denna asiatiska lilla mirakelmaskin. Förhoppningsvis fyller jag på och byter ut allteftersom. Kanske kommer några riktigt snygga bilder nån dag – vem vet…!

Sparsam instrumentering men i brist på riktiga instrument kan man smycka ut sin tuc-tuc med t ex den här totalt falska instrumentpanelen….!

Ackel och Sanjaya på uppdrag ut i Colombo. Coola killar. Och otroligt naturligt ansiktsuttryck på fotografen…

Vanlig syn. Det vill säga många tuc-tuc:ar samtidigt. Man behöver liksom vare sig ringa efter eller vänta på en tuc-tuc. De finns jämt. Överallt. Som sagt – man skulle ha en!