COLOMBOS ELFA

Jaha, så var man alltså inne på sista dygnet. Och många turer har det blivit till Colombos främsta elektronikbutik, Silvertones. Har nästan börjat vänja mig vid väntetiderna i affären. Säg att jag ska köpa 10 meter mikkabel och fem XLR-kontakter - då skulle jag gissa att det handlar om en process på 30 minuter....! Ganska fantastiskt! Och trångt! Och varmt! Men lite småcharmigt. Och nu är jag en så pass trogen och stor kund där att jag häromdagen fick hela fem Silvertones-affischer med 2006 års almanacka på!


Under en av turerna till Silvertones igår passerade jag den här demonstrationen. Inte helt ovanligt med demonstrationer i Colombo och det är ju ett sundhetstecken. Lika bra är ju inte det faktum att kriget tyvärr verkar kunna närma sig, och det var det demonstrationen handlade om. Hittills är drygt trettio regeringssoldater dödade i tamilska terrorangrepp, och nu har regeringsmakten så smått börja vedergälla, men inte officiellt. Djupt tragisk situation och inget någondera part har något att tjäna på. Hoppas innerligt att förhandlingar snart kan ta vid istället.

Som sagt bara ett knappt dygn kvar nu och det är massor kvar att göra. Hade nog underskattat arbetets omfattning, och tyvärr även kollegornas kapacitet. Men det är bara att bita ihop, och det gör jag verkligen. Igår var jag här till två på natten, och med sådana arbetsdagar får jag lov att väcka Ramanayake - säkerhetsvakten - för att kunna lämna bygget!


Idag & ikväll kör jag så länge jag hinner. Det vill säga fram till tiosnåret. Sen blir det taxi hem till hotellet, packa åsså taxi ut till flygplatsen. Måste va där senast midnatt, sen går planet 02.45. Till London, därefter Kastrup och till sist tåg hem till Kalmar. Vi ses och hörs!

DAMMÅNGEST

Tredje dagen snart över. Bara två dar kvar. Och det är ju frågan hur det här ska gå, för det har inte gått så lätt och bra hittills. Hela eftermiddan har jag gått och sagt till mig själv: "Tänk positivt, tänk positivt!!". För att liksom motverka vad som känns allt hopplösare. Kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad som är de största problemen, är väl helt enkelt en kombination av saker.

Teknik fattas. Teknik kanske kommer. Huset är inte färdigbyggt (verkar ha avstannat - konstigt). Upp och ner med kollegornas motivation. Kollegorna behöver svar & instruktioner nästan hela tiden. Kollegorna fixar titt som tätt ändå inte att göra det de ska och jag får göra om. Tiden går. Åsså är det så skitigt och dammigt överallt. Vi snackar byggdamm. Megabyggdamm. Försöker städa undan allteftersom.
Har nu fått låna en halvt fungerande dammsugare och Johans fru Anna var schysst och åkte och köpte Wettex-trasor idag. Vrider man på kranarna för fullt i något av husets många badrum börjar det droppa sakta efter sisådär tiotalet sekunder. Det är ett äventyr att försöka skölja ur en trasa....

Hade varit fantastiskt om man hade varit två här nere. Två som båda kan löda, som kan både ljud- och bild, och två som inte har tummarna precis mitt i handen. Och får man drömma så vore det skönt att kunna snacka svenska...! Men nu är det som det är och det är bara att bita ihop. Får göra mitt bästa bara. Men tänk om det hade varit möjligt att stanna en vecka till....! Men kurshelvetet startar ju på måndag. Så är det bara.


På väg in till kontoret för att skriva av mig på bloggen ropade Ramanayake på mig. Han skulle tvunget bjuda på frukt. Inte dumt alls faktiskt! Men vad kan den heta på svenska månntro? Nån som vet? Singalesiska namnet är waraka, på tamil heter frukten palapalam och i England säger man jack fruit. Du fruktkännare - ge mig ett svenskt namn! Säkert nåt man borde veta. Men det gör jag inte!

Nu ska jag kila iväg och försöka få mig nåt i magen, sen återvända hit för en härlig natt tillsammans med lödpennan & crimptången i dammlägret! Mors!!

FÖRSTA DAGEN SISTA VECKAN

Kändes nästan otäckt vardagligt att ta tuk tuk till Colombo-jobbet idag. Till att börja med var det inga större problem att kliva upp kl 7, dvs kl 2, mitt i natten hemma! Och allt och alla såg ut som vanligt. Men så har jag ju inte varit borta mer än drygt två veckor. Möttes i varje fall av många glada miner och tillrop på jobbet, och det var ju kul.

Johan hade beställt lite saker hemifrån och blev glad när jag överlämnade kasse med svenskt kaffe och Kalles Kaviar. Och sken upp lite extra när han upptäckte att jag dessutom hade stoppat ner blandade svenska dagstidningar från den senaste veckan, en Marabou chokladkaka och en DVD-box med 22 Vintergatan-avsnitt på till ungarna! Fick ett SMS för en stund sen, och Romare-barnen satt tydligen fastnaglade vid TV:n!


Har fått en hel del gjort under dagen. Har koncentrerat mig på att gå igenom en del av den nya tekniken, lyssnat på kollegorna om vad som hänt och beräknas hända, och på att få till de två rackmöblerna. Har också sett till att det finns MP3-musik från datorn att lyssna på i kontrollrummet. De aktiva Behringer-högtalarna är faktiskt inte dumma alls!


Och så har jag upptäckt det tråkiga hålet i nya gipsväggen som dörrknoppen har åstadkommit! Jag som med hög och tydlig stämma sa, innan jag åkte hem i julas, att de måste se till att fixa en dörrstopp så fort som möjligt....

TEBAX

Jaha, då var man tillbaka i Colombo, som vanligt bosatt på gamla kära Ceylon Continental Hotel! Inte riktigt lika stort & flådigt rum men det kommer räcka gott & väl den närmaste veckan. Resan gick bra men det är ju aldrig direkt upplyftande att färdas 26 timmar....!
Var otroligt spänd på att se vad som har hänt under tiden jag har varit borta från jobbet här nere, hur långt de har kommit, så jag tog en tuk tuk till 65 Ward Place på söndagskvällen. På väg mellan nya och gamla kåken möttes jag av en glad Ramanayake, säkerhetsvakten! Han hade smitit in i nya kåken, till en av de många duscharna och gjort sig söndagsfin! Därav den något udda klädseln!

Jag hade kommit ihåg att ta med svenska äpplen som han hade bett mig om. "Very good!" löd utlåtandet. Tog mig sen raskt en tripp in i nya kåken för en liten inspektion.

Kanske jag hade något för högt ställda förväntningar, för jag blev nog en gnutta besviken. Nu måste man ju i och för sig komma ihåg att det inte är mer än två veckor sen jag åkte, och även Sri Lanka har ju haft helgdagar...! Men jag hade nog hoppats på lite, lite mer. Nåja, nån större panik känner jag inte - det ska nog gå bra det här.

Så här ser det i alla fall nu ut i TV-kontrollrummet, ena sidan, mot studion. Bordet för ljud- & bildmixrar och en massa annat är färdigbyggt, tillsammans med den utrustningsrack som jag gjort ritningarna till, i vilken det ska stoppas in diverse utrustning. En del av den utrustningen har kommit, annat är fortfarande fast i tullen, men rykten gör gällande att det kanske kan komma att röra på sig på den fronten nu i veckan. Vore ju så bra!

Låt oss nu ha lite flyt den kommande veckan, snälla, så kanske jag kan åka hem till helgen, nöjd & belåten!

RETUR

Efter en skön & trevlig julvecka i Stockholm och, sedan, en desto intensivare Kalmarvecka med jobb hela dagarna, är det nu dags att bege sig tillbaka till Colombo, till Sri Lanka. Ska bli skönt att återvända till värmen, och jag är supernyfiken på hur långt grabbarna nere på SLPI har kommit med hus, möbler och teknik!! Har fått kontinuerliga rapporter och det mesta pekar uppåt. Egentligen bara ett större orosmoln och det är den srilankesiska tullen... Det stora lasset teknik vi importerar från Singapore sitter fortfarande fast i ett byråkratiskt töcken. Och så har det varit i över en månad nu... Kanske ska smita in med några sedlar när jag landar på söndag eftermiddag, in till tulltjänstemännen, för det är väl det de väntar på...


Desto roligare är att det känns som om jag har hunnit med allt jag skulle fixa på hemmaplan. Min resväskas innehåll lär bli något utöver det vanliga. Packar väl för säkerhets skull ned ett par kallingar, strumpor och en t-shirt, mer behövs inte - jag lämnade kvar ett par kassar kläder innan jag åkte hem i julas. Smart va!? Istället så blir väskan fylld med en massa mystisk teknik! Hoppas jag slinker igenom tullen nere i Colombo för annars lär det kunna bli misstänksamma miner från tulltjänstemännen när de öppnar väskan. Verktyg, rackvinklar, kablage, ljudswitchrar, kontakter, adaptrar, en mikrofon, en videodistributionsförstärkare, är bara några av prylarna. Inga dyra saker. Men konstiga, tillräckligt konstiga för att råka ut för bekymmer. Men jag tänker se otroligt, oskyldigt turistig ut, och inte fastna i nån tullfälla! Så det så!

Med lite tur hinner jag blogga lite under veckan, även om det inte är något jag lär prioritera! Titta gärna in och se efter! Och ha det så kul mellan snövallarna!