Datorstrul och uteblivna foerberedelser

Hav foertroestan gott folk, ni faataliga som laeser dessa rader! Bloggandet aer satt lite paa undantag beroende paa arbetsbelastning & datorproblem. Tyvaerr. Och inga bilder alls hittills. Vi faar se. Kanske, kanske att jag kan faa till naagot framoever.

Men jag lever och har det bra i alla fall. Kommer tyvaerr - som vanligt - inte kunna bli klar med egentligen naagonting eftersom de utlovade foerberedelserna inte var fixade. Suck. Men naagot ska det vael kunna bli!

Paa plats!

Efter dryga tjugo timmars resa aer nu Johan och jag paa plats i Colombo - kul! Efter en vaelbehoevlig natts soemn tog vi taxi till pressinstitutet och skolan, som ju alltsaa har flyttat. Stoerre delen av soendagen spenderade vi daer foer koll, planering och staedning.
Daerefter hann vi med lite shopping paa Odel. Kalsongpriserna har dock gaatt upp en aning...! De tjusiga Calvin Klein kallingarna som jag koepte massor av foerra gaangen foer 25 kr faar jag nu ge 200 kr foer....! Anledningen aer att de inte tillverkas i Sri Lanka laengre och daa handlar det om helt andra pengar och tullar. Fraagan aer ju bara vem som ska koepa dem till de priserna!
Efter shopping blev det dopp i hotellets pool, en 30-meters bassaeng bara naagra meter fraan Indiska Oceanen. Ganska skoent kan jag avsloeja...
Nu aer det maandag morgon haer och arbetet startar paa allvar. Vaentar paa naagra av skolans tekniker. Sedan kavlar jag upp skjortaermarna!

PS. Bilder kommer senare med lite tur!

Tillbaka!

Nu är det klart - jag kommer att återvända till Sri Lanka! I alla fall är flygbiljetten beställd och visumansökan ifylld. Den 8:e augusti åker jag.

Jag var ju på väg i december 2007 men bara 20 timmar före flygavgång blev resan inställd, framför allt av säkerhetsskäl. Destinationen denna gång var Jaffna. Först till Colombo, var det tänkt, men sedan vidare med militärflyg till de oroliga, norra delarna av landet. Men myndigheternas ovilja att utfärda inresevisum för mig och mitt uppdrag, samt stegrande oroligheter och terrorartade incidenter, gjorde att Fojo - min svenska uppdragsgivare - blåste av resan i sista sekunden, eller i varje fall under det sista dygnet! Trist.

Men nu ska det bli av är det tänkt, och den här gången blir det en vecka i Colombo och en i Jaffna. Ska bli sååå kul! Sri Lanka College Of Journalism har flyttat till nya lokaler (typiskt att jag aldrig fick se "mitt verk", den gamla skolan, helt och hållet färdigställt..!), och nu behöver de hjälp att komma igång med teve- och radiodelarna. Det ska bli mitt jobb under en intensiv vecka. Samt att utbilda lärarpersonalen.

Därefter är det tänkt att jag ska åka militärflyg till Jaffna, till universitetet där. Det lär bli en minst lika intensiv vecka, och då ska teve- och radiodelen jag tidigare projekterat färdigställas, är det tänkt. Om jag kommer dit. Och om det inte blir alldeles för oroligt, för i de tamildominerade, norra delarna av landet är vardagen ofta fylld av konflikter. Knappa resurser, knappt om tid och inte helt och hållet samarbetsvilliga myndigheter kan göra uppdraget svårlöst. Men jag hoppas och tror att det kan gå vägen.

Ska bli gött, i alla fall, att återse Sri Lanka och alla vänner där!

COLOMBOS ELFA

Jaha, så var man alltså inne på sista dygnet. Och många turer har det blivit till Colombos främsta elektronikbutik, Silvertones. Har nästan börjat vänja mig vid väntetiderna i affären. Säg att jag ska köpa 10 meter mikkabel och fem XLR-kontakter - då skulle jag gissa att det handlar om en process på 30 minuter....! Ganska fantastiskt! Och trångt! Och varmt! Men lite småcharmigt. Och nu är jag en så pass trogen och stor kund där att jag häromdagen fick hela fem Silvertones-affischer med 2006 års almanacka på!


Under en av turerna till Silvertones igår passerade jag den här demonstrationen. Inte helt ovanligt med demonstrationer i Colombo och det är ju ett sundhetstecken. Lika bra är ju inte det faktum att kriget tyvärr verkar kunna närma sig, och det var det demonstrationen handlade om. Hittills är drygt trettio regeringssoldater dödade i tamilska terrorangrepp, och nu har regeringsmakten så smått börja vedergälla, men inte officiellt. Djupt tragisk situation och inget någondera part har något att tjäna på. Hoppas innerligt att förhandlingar snart kan ta vid istället.

Som sagt bara ett knappt dygn kvar nu och det är massor kvar att göra. Hade nog underskattat arbetets omfattning, och tyvärr även kollegornas kapacitet. Men det är bara att bita ihop, och det gör jag verkligen. Igår var jag här till två på natten, och med sådana arbetsdagar får jag lov att väcka Ramanayake - säkerhetsvakten - för att kunna lämna bygget!


Idag & ikväll kör jag så länge jag hinner. Det vill säga fram till tiosnåret. Sen blir det taxi hem till hotellet, packa åsså taxi ut till flygplatsen. Måste va där senast midnatt, sen går planet 02.45. Till London, därefter Kastrup och till sist tåg hem till Kalmar. Vi ses och hörs!

DAMMÅNGEST

Tredje dagen snart över. Bara två dar kvar. Och det är ju frågan hur det här ska gå, för det har inte gått så lätt och bra hittills. Hela eftermiddan har jag gått och sagt till mig själv: "Tänk positivt, tänk positivt!!". För att liksom motverka vad som känns allt hopplösare. Kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad som är de största problemen, är väl helt enkelt en kombination av saker.

Teknik fattas. Teknik kanske kommer. Huset är inte färdigbyggt (verkar ha avstannat - konstigt). Upp och ner med kollegornas motivation. Kollegorna behöver svar & instruktioner nästan hela tiden. Kollegorna fixar titt som tätt ändå inte att göra det de ska och jag får göra om. Tiden går. Åsså är det så skitigt och dammigt överallt. Vi snackar byggdamm. Megabyggdamm. Försöker städa undan allteftersom.
Har nu fått låna en halvt fungerande dammsugare och Johans fru Anna var schysst och åkte och köpte Wettex-trasor idag. Vrider man på kranarna för fullt i något av husets många badrum börjar det droppa sakta efter sisådär tiotalet sekunder. Det är ett äventyr att försöka skölja ur en trasa....

Hade varit fantastiskt om man hade varit två här nere. Två som båda kan löda, som kan både ljud- och bild, och två som inte har tummarna precis mitt i handen. Och får man drömma så vore det skönt att kunna snacka svenska...! Men nu är det som det är och det är bara att bita ihop. Får göra mitt bästa bara. Men tänk om det hade varit möjligt att stanna en vecka till....! Men kurshelvetet startar ju på måndag. Så är det bara.


På väg in till kontoret för att skriva av mig på bloggen ropade Ramanayake på mig. Han skulle tvunget bjuda på frukt. Inte dumt alls faktiskt! Men vad kan den heta på svenska månntro? Nån som vet? Singalesiska namnet är waraka, på tamil heter frukten palapalam och i England säger man jack fruit. Du fruktkännare - ge mig ett svenskt namn! Säkert nåt man borde veta. Men det gör jag inte!

Nu ska jag kila iväg och försöka få mig nåt i magen, sen återvända hit för en härlig natt tillsammans med lödpennan & crimptången i dammlägret! Mors!!

FÖRSTA DAGEN SISTA VECKAN

Kändes nästan otäckt vardagligt att ta tuk tuk till Colombo-jobbet idag. Till att börja med var det inga större problem att kliva upp kl 7, dvs kl 2, mitt i natten hemma! Och allt och alla såg ut som vanligt. Men så har jag ju inte varit borta mer än drygt två veckor. Möttes i varje fall av många glada miner och tillrop på jobbet, och det var ju kul.

Johan hade beställt lite saker hemifrån och blev glad när jag överlämnade kasse med svenskt kaffe och Kalles Kaviar. Och sken upp lite extra när han upptäckte att jag dessutom hade stoppat ner blandade svenska dagstidningar från den senaste veckan, en Marabou chokladkaka och en DVD-box med 22 Vintergatan-avsnitt på till ungarna! Fick ett SMS för en stund sen, och Romare-barnen satt tydligen fastnaglade vid TV:n!


Har fått en hel del gjort under dagen. Har koncentrerat mig på att gå igenom en del av den nya tekniken, lyssnat på kollegorna om vad som hänt och beräknas hända, och på att få till de två rackmöblerna. Har också sett till att det finns MP3-musik från datorn att lyssna på i kontrollrummet. De aktiva Behringer-högtalarna är faktiskt inte dumma alls!


Och så har jag upptäckt det tråkiga hålet i nya gipsväggen som dörrknoppen har åstadkommit! Jag som med hög och tydlig stämma sa, innan jag åkte hem i julas, att de måste se till att fixa en dörrstopp så fort som möjligt....

TEBAX

Jaha, då var man tillbaka i Colombo, som vanligt bosatt på gamla kära Ceylon Continental Hotel! Inte riktigt lika stort & flådigt rum men det kommer räcka gott & väl den närmaste veckan. Resan gick bra men det är ju aldrig direkt upplyftande att färdas 26 timmar....!
Var otroligt spänd på att se vad som har hänt under tiden jag har varit borta från jobbet här nere, hur långt de har kommit, så jag tog en tuk tuk till 65 Ward Place på söndagskvällen. På väg mellan nya och gamla kåken möttes jag av en glad Ramanayake, säkerhetsvakten! Han hade smitit in i nya kåken, till en av de många duscharna och gjort sig söndagsfin! Därav den något udda klädseln!

Jag hade kommit ihåg att ta med svenska äpplen som han hade bett mig om. "Very good!" löd utlåtandet. Tog mig sen raskt en tripp in i nya kåken för en liten inspektion.

Kanske jag hade något för högt ställda förväntningar, för jag blev nog en gnutta besviken. Nu måste man ju i och för sig komma ihåg att det inte är mer än två veckor sen jag åkte, och även Sri Lanka har ju haft helgdagar...! Men jag hade nog hoppats på lite, lite mer. Nåja, nån större panik känner jag inte - det ska nog gå bra det här.

Så här ser det i alla fall nu ut i TV-kontrollrummet, ena sidan, mot studion. Bordet för ljud- & bildmixrar och en massa annat är färdigbyggt, tillsammans med den utrustningsrack som jag gjort ritningarna till, i vilken det ska stoppas in diverse utrustning. En del av den utrustningen har kommit, annat är fortfarande fast i tullen, men rykten gör gällande att det kanske kan komma att röra på sig på den fronten nu i veckan. Vore ju så bra!

Låt oss nu ha lite flyt den kommande veckan, snälla, så kanske jag kan åka hem till helgen, nöjd & belåten!